PEDAGOGIK

Skapa trygghet och bygga självkänsla

Synen på det kompetenta barnet

Förskolan arbetar efter den reviderade läroplanen för förskolan samt Stockholm stads förskoleplan. Omsorg, lek, social utveckling och pedagogiska aktiviteter vävs samman i den dagliga verksamheten. Barnen ges möjlighet att uttrycka sig i skapande verksamhet, sång och musik, rörelse och förstås med ord.
 
Pedagogerna på Linden har gått en kompetensutbildning på Reggio Emilia-institutet. Reggio Emilias pedagogik ligger till grund för arbetet.

På Linden är det primära att barnen ska känna trygghet och självkänsla, att miljön ska vara inkluderande och synen på det kompetenta barnen. Vi dokumenterar kontinuerligt barnens utveckling och progression.

Lindens ledord:


Empati – medkänsla, omtanke, hänsyn
Trygghet – omvårdnad, bli sedda
Allas lika värde – respekt för allt och alla
Livsglädje – arbetsglädje, leka och ha roligt
Egenvärde – självkänsla, ”jag duger som jag är”
Livslångt lärande – nyfikenhet, socialt samspel

Barnet i centrum

I Lindens lokaler står barnet i centrum.

Små människor trivs bra i små rum. Det första man känner när man kommer in på Linden är att det känns som hemma. Det är litet och ombonat, fullt av spännande utrymmen för både lek och lugn. 

Alla leksaker och övriga föremål på förskolan har granskats för att uppfylla kraven om en säker och trygg förskola utan gifter. Alla nya inköp följer vår lathund om detta.
 
Utanför ligger den trygga gården, som vi delar med kompisarna på föräldrakooperativet Gungan. Utanför finns också ”Storgården” med fina fotbollsytor på sommaren och en lagom brant pulkabacke på vintern. Och en bit ner i backen ligger Piratparken med klätterställningar, slänggunga och annat som är roligt året runt. 

Vi har också nära till skogen där vi ofta hittar på roliga lekar och väver in besöken med terminens teman.

En inkluderande pedagogik

På Linden står inkludering i centrum och genomsyrar allt arbete som sker. Från träning i samarbete, arbete med hur alla i gruppen kan känna delaktighet till rent praktiskt som pedagogerna alltid erbjuder olika pedagogiska verktyg för att bemöta varje enskilt barns eget sätt att till sig kunskap.
 

 

Sätt ord på känslorna


Språk för hur vi mår och hur vi är
Inkludering i det vardagliga samtalet är ständigt närvarande. Det kan handla om samtal som pedagogerna leder vid samlingarna. Vi resonera kring frågor om hur bemöter varandra, hur vi är en bra kompis, vad har vi för ton mot varandra. Det handlar också om att få kunskap om och våga sätta ord på ens känslor. Kunna säga ”nu blev jag ledsen” eller ”jag blir så glad när vi leker”. Kan vi verbalisera våra känslor och prata om dem kan vi också förstå varför de kommer. På så sätt blir alla våra känslor en styrka som gör oss till dem vi är.
 

Kunskap ger nya perspektiv


Kunskap breddar och fördjupar
Inkludering på Linden sker också via kunskap. Bland annat firar vi olika högtider så den stora barndagen (FN:s internationella barnkonventions-dag), samernas nationaldag, indiska Holi-festivalen, lucia och många fler.
 
Flerspråkighet berikar
Ett annat sätt att arbeta med inkludering är språket. Barnen på Linden lär sig nya ord och sånger och det på fler språk än bara engelska och svenska. Särskilt fokus har de språk som barnen pratar hemma och vill man dela med sig till gruppen ses det alltid som tillgång. Att ”flerspråkighet berikar” är en självklarhet på Linden.

Genusarbete på Linden


Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas. (Lpfö 18).

Under 2008 inledde vi vårt arbete med genus och jämlikhet. Vi hade under ett läsår handledning. Därefter fortsätter vi kontinuerligt på olika sätt fortbilda oss i och diskutera ämnet.
För oss handlar det inte om att ”göra flickor till pojkar” och ”pojkar till flickor”. För oss handlar det om att göra allt möjligt för alla. Konkret innebär arbetet exempelvis att pedagogerna inte utgår från att en pojke älskar fotboll eller att en flicka älskar dockor. I stället ställer vi öppna frågor som -Vad är du intresserad av? Vad är du sugen på att göra?

Litteraturen var en av de första sakerna vi tittade på när vi började med genuspedagogik. Vi gick igenom alla böcker som vi hade och räknade hur många som hade en pojke som huvudperson och hur många som handlade om en flicka. Undersökningen visade att det var fler böcker med en pojke som huvudkaraktär än en flicka. Detta ledde till att pedagogerna såg till att det blev mer jämnt fördelat mellan könen i vår litteratur. Biblioteket erbjuder också särskilda hyllor och färdiga påsar med normkritiska böcker.
Inledningsvis började vi också inse vikten av att använda barnens namn i stället för att använda benämningar som flickor och pojkar generellt. Exempelvis, i stället för att säga
– Sluta bråka pojkar så säger vi – Sluta bråka Pelle och Kalle. Den första meningen låser fast begreppet; pojkar bråkar. 

Vi använde oss också inledningsvis av en pedagogik där vi planerade för och erbjöd pojkar och flickor aktiviteter de inte spontan valde. Aktiviteter som traditionellt var klassade som pojk eller flickaktiviteter. Alla barn måste erbjudas möjlighet att upptäcka och tillåtas välja och utveckla intressen efter egen lust och vilja.
Vi började också tänka på vilka positiva ord vi använde om och till barnen.

Exempelvis, – Du var en stark kille, eller, -Du var en hjälpsam flicka. Det är också ord som låser uppfattningar om hur flickor och pojkar är och bör vara. Denna insikt gjorde att vi medvetet valde att kommentera barnens positiva egenskaper ur ett ”tvärtomperspektiv”. 

Arbete men genus och normkritik på förskolan är ständigt pågående, aldrig vilande arbete. Det finns fortfarande fällor och vi pedagoger har en fortsatt levande diskussion där vi hjälps åt och öppnar ögonen på nytt.